SÅ LER BARA DEN

Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.

Nils Ferlin

Ur Mormors Gästbok

Hav tack, min vän, för alla Glada stunder

du med din trogna vänskap mig berett,

för arbetsdagen även, ty därunder

du gjorde varje möda lätt!

Skog den 25/2-1905

Lydia.

Mormors Gästbok

O, sök din skatt
i himmelen!

I jordens natt
finns icke den.

Här är ej hamn,
här är ej ro,

men hos Kristo
finnes ro.

Den 1 aug. 1903

Elin

Mormors Gästbok

Hav tack, min vän, för alla Glada stunder
du med din trogna vänskap mig berett,
för arbetsdagen även, ty därunder
du gjorde varje möda lätt!

Skog den 25/2-1905
Lydia.

Mormors Gästbok

Det blå har något hemlighetsfullt, något sagolikt med sig.
Det väcker längtan.
Blått är poesiens, svärmeriets, trohetens och sagostilens färg.

Rosenrött är liksom blomman vars namn den bär,
kärlekens symbol,
Lusten att leva och lusten att älska.
Den unga morgonen kläder sig i rosenröda färgtoner.

Den röda färgen är de väldiga, ingripande känslornas färg, passionernas färg.
Rött är blodet, röd är den kungliga purpurns prakt,

Flammande rött blir ansiktet av vrede eller blygsel.

Gult, det gyllene gula är praktens och härlighetens färg.
Gul är solen, vilken väcker livets allsmäktiga stråle.
Gult är guldet.

Grå är all teori.
Det är skymningens och dimmans färg.

Grönt är livets eviga träd.
Det gröna är hoppets, lugnets och de kära minnenas färg.

Lila är saktmodets färg.

Svart!
Är svart verkligen någon färg?
Svart betyder tystnad, natt, intet.

Mormors Gästbok

Saliga lott att i ungdomens dagar

vandra med Herren till himmelens ro,

ledd av den hand som så trofast ledsagar

dem som i enfald på Frälsaren tro!

Skog den 25/2-1905

Ida F

Ur mormors gästbok....

När du plockar blommor, plocka en åt mig!

När du saknar vänner, räkna även mig!

Den 13/4 1902

LÖJLIGT

Löjligt det där att jag fryser
varhelst jag ser mej omkring.
Man borde ju inte ängslas
och våndas för ingenting.

Man kunde ju skratta något
- åtminstone kunde man le.
En högsommarnatt som i natt
finns mycket vackert att se.

Gud målar med lätta färger
och leker med spröda ljud.
En oöverträffad konstnär
är skrifternas Herran Gud.

Han blåste ett ord i världen
och stjärnorna tände hans lov
långt före människans dagar
när jorden och blommorna sov.

Han diktade lärkans glädje
och formade havets våg.
Men hans konst är ett barns - dess mening
var det ännu ingen som såg.

av Nils Ferlin

Evighet

En gång var vår sommar

en evighet lång.

Vi strövade i soldagar

utan slut en gång.

Vi sjönk i gröna doftande

djup utan grund

och kände ingen ängslan

för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?

Hur glömde vi bort

dess heliga hemlighet?

Vår dag blev för kort.

Vi strävar i kramp,

vi formar i strid

ett verk, som skall bli evigt -

och dess väsen är tid.

Men än faller tidlösa

stänk i vår famn

en stund då vi är borta

från mål och namn,

då solen faller tyst

över ensliga strån

och all vår strävan syns oss

som en lek och ett lån.

Då anar vi det villkor

vi en gång fick:

att brinna i det levandes

ögonblick,

och glömmer det timliga,

som varar och består

för den skapande sekunden,

som mått aldrig når.

/Karin Boye

Månskens Natt

1. Nu sover barnet tryggt hos dockan;
   försilvrat glänser böljeskummet.
   Ej mäta tiden, se på klockan
   -men vara tiden, vara rummet!

2. Ej i minuter sönderstycka
   en månskenstimme, snart förgången!
   Det finns en väntan som är lycka;
   min själ är tystnad före sången.

3. Ej gruva sig för eftermälet,
   ej rivas upp av det förflutna!
   Jag är så tacksam, vet ej skälet
   -går som i dröm, med ögon slutna.

4. Jag går allena, har ej möte.
   Det är en konst att vänta troget.
   En månskensnatt i gräsets sköte
   ska äpplet falla moget.

(Hjalmar Gullberg, "Kärlek i tjugonde seklet")

Ur diktsamlingen "Moln". Det bästa

Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

***

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

***

Det är vår rikdoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.

***

/Karin Boye

SOM ETT ÖDEHUS

Ditt öga är tomt som ett ödehus,
det tör bo någon där likväl:
Man kan skymta ett ängsligt fladdrande ljus
ibland. - Kan det vara din själ?

/Nils Ferlin

Hjalmar Gullberg

För vilsna fötter sjunger gräset

För vilsna fötter sjunger gräset

jag är din matta var du går

-räds ej, att natten förestår

för vilsna fötter sjunger gräset:

mot hemmet styr jag dina spår.

För vilsna fötter sjunger gräset:

under mitt täcke sänks din bår

-räds ej, att natten förestår!

För vilsna fötter sjunger gräset:

du går mot hemmet var du går

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Dikt: Hjalmar Gullberg

Finns även tonsatt av Ingvar Lidholm