MånskensNatt

Nu sover barnet tryggt hos dockan;

försilvrat glänser böljeskummet.

Ej mäta tiden, se på klockan -

men vara tiden, vara rummet!



Ej i minuter sönderstycka

en månskenstimme, snart förgången!

Det finns en väntan som är lycka;

min själ är tystnad före sången.



Ej gruva sig för eftermälet,

ej rivas upp av det förflutna!

Jag är så tacksam, vet ej skälet

går som i dröm, med ögon slutna.



Jag går allena, har ej möte.

Det är en konst att vänta troget.

En månskensnatt i gräsets sköte

ska äpplet falla moget.

(Hjalmar Gullberg, "Kärlek i tjugonde seklet")